Enligt mänskligt förmenande, är hela frälsningsplanen ett slöseri med nådegåvor och tillgångar. De tillhandahålls, för att åstadkomma återställandet av Guds moraliska avbild i människan. Försoningen är ymnigt i stånd till, att säkra praktboningar i himmelen åt alla, som vill ta emot frälsningen. Marias förmenta slösaktighet är en bild på Guds tillvägagångssätt i frälsningsplanen; ty naturen och nåden, vilka är inbördes besläktade, uppvisar den förfinande fullständigheten och mättnaden hos Källan, varifrån de flödar (Manuskript 28, 1897).