I Getsemane Örtagård led Kristus i människans ställe, och den mänskliga naturen hos Guds Son stapplade under den ohyggliga syndaskulden, tills detta plågade rop tvingades från Hans bleka och darrande läppar: ”’Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig!”, men om den fallna människans frälsning inte går att ombesörja på annat sätt, så: ”Men ske inte min vilja utan din.’” Den mänskliga naturen kunde då och där ha dött på grund av förnimmelsen av det fruktansvärda hos synden, om inte en ängel från himmelen hade stärkt Honom till att stå ut med smärtan och kvalen.