63, 64 (Markusevangeliet 14:61, 62; Lukasevangeliet 22:70). Ett förunderligt ögonblick – Det här är en av de gånger, då Kristus offenligt medgav, att Han gjorde anspråk på titeln som Messias, Den, som judarna länge hade väntat. Eftersom så stora framgångar berodde härpå, var det här ett av de viktigaste ögonblicken i Kristi liv. Han var klar över, att all förklädnad måste slitas av. Tillkännagivandet, att Han var ett med Gud, måste göras öppet. Hans domare betraktade Honom blott som en människa, och de menade att Han var skyldig till hädisk oförsynthet. Dock förklarade Han Sig vara Guds Son. Han bedyrade fullt och fast Sitt gudomliga väsen inför de höga herrar, som ställt Honom inför sin jordiska domstol. Hans ord, lugnt uttalade, fast förankrade i insikten om den egna gudomsmakten, visade att Han gjorde Guds Sons företräden gällande för eget vidkommande (Manuskript 111, 1897).