Kristus sörjde över varje mänsklig varelses överträdelse. På Honom vilade även Kajfas’ skuld, och dennes hycklande själ var Frälsaren väl medveten om, medan skådespelaren Kajfas rev sönder sin dräkt. Kristus rev ej sönder Sin dräkt, däremot sprack Hans själ. Hans klädnad av mänskligt kött söndrades, medan Han – släktets syndabärare – hängde på korset. Tack vare Hans lidande och död öppnades en ny och levande väg (The Review and Herald, den 12. juni, 1900).