Vilken skillnad för den andre Adam, då Han gick ut i den dystra ödemarken, för att på egen hand klara av Satan! Sedan syndafallet hade släktet minskat i storlek och kroppslig kraft, likaså hade det sjunkit allt lägre i moraliskt hänseende, fram till stunden för Kristi ankomst till världen. Och för att upphöja den fallna människan, måste Kristus nå henne där hon befann sig. Han iförde Sig mänsklig natur, och bar på släktets skröpligheter och nedgång. Han, som inte visste av någon synd, blev synd för oss. Han ödmjukade Sig till de största djupen hos mänskligt elände, för att bli i stånd till att nå människan och bryta den förnedring, som synden slungat ned henne i (The Review and Herald, den 28. juli, 1874).