(Hebréerbrevet 2:14-18; 4:15; Andra Petrusbrevet 1:4.) Den makt, som kan bli människans – Guds Son ansattes för varje steg av mörkrets makter. Efter Sitt dop fördes Han av Anden ut i ödemarken, och utstod frestelse i fyrtio dagar. Man har skickat mig brev betygande att Kristus inte kunde ha haft samma natur som människan, för om Han gjort det, skulle Han ha fallit i synd vid liknande frestelser. Om Han inte haft människans natur, kunde Han inte vara vårt föredöme. Om Han inte tog del av vår natur, kunde Han inte ha blivit frestad som människor blivit. Om det varit omöjligt för Honom att ge efter för frestelse, kunde Han inte vara vår hjälpare. Det var en allvarsmättad verklighet, att Kristus kom för att utkämpa striden som människa, i människans ställe. Hans frestelse och seger säger oss, att mänskligheten måste kopiera Mönstret; människan måste bli delaktig av den gudomliga naturen.