De, som önskar seger, måste använda varje kraft hos sitt väsen till det yttersta. De måste böna och be på sina knän inför Gud om Hans kraft. Kristus anlände, för att bli vårt föredöme, vårt exempel, och för att underrätta oss om, att vi kan bli delaktiga av den gudomliga naturen. Hur då? – Jo, genom att undvika det fördärv, som råder i världen på grund av lusta. Satan vann aldrig seger över Kristus. Han trampade aldrig på Förlossarens själ. Han kom aldrig åt huvudet, ehuru han sårade hälen. Genom Sitt eget exempel tydliggjorde Kristus, att människan kan vara rättskaffens. Människor kan visst äga en kraft, att motstå det onda med – en kraft, som vare sig jorden, eller döden, ej heller helvetet kan få bukt med; en kraft, som försätter henne i ett läge, där hon kan segra såsom Kristus segrade. Det gudomliga och det mänskliga går att fläta samman även i henne (The Review and Herald, den 18. februari, 1890).