Ett annat slags ord – Som om Han varit höljd i ett moln med himmelsk strålglans, uttalade Kristus från salighetsprisningarnas berg Sina välsignelser. Orden, som Han talade, var av ett helt annat slag, än de, som hade kommit ur munnen på de skriftlärda och fariséerna. De, som Han förklarade var välsignade, var just de, som de själva skulle ha förklarat vara förbannade av Gud. Han tillkännagav för den stora folkskaran, att Han kunde skänka evighetens skatter till vem Han så ville. Fastän Hans gudomlighet var klädd med mänsklighet, menade Han inte, att det var orätt att vara Guds jämlike. Så här i offentligheten beskrev Han egenskaperna hos dem, som skulle komma att bli delaktiga av de eviga belöningarna. I synnerhet lyfte Han fram dem, som skulle komma att lida förföljelse för Hans namns skull. De skulle bli rikligen välsignade, ja, bli Guds arvingar och Jesu Kristi medarvingar. Deras lön i himmelen skulle bli omfattande (Manuskript 72, 1901).