Med tydlighet och kraft yttrade Han de ord, som skulle komma att i vår tid befinnas vara en skattkista med godhet. Vilka dyrbara ord de var, och så fulla av uppmuntran! Ur Hans gudomliga mun kom med full omfattning och överflödande försäkran de välsignelser, som visade att Han var källan till all godhet, och att det var Hans privilegium eller förmånsrätt att välsigna och göra intryck på sinnena hos alla närvarande. Han var här sysselsatt med Sin särskilda, heliga kyrkoprovins, och evighetens skatter stod till Hans förfogande. Det fanns ingen begränsning för, hur ymnigt Han fick dela ut dessa. Han gjorde inget galet, genom att uppträda i Guds ställe. Genom Sina välsignelser omfamnade Han dem, som skulle komma att ingå i Hans rike på denna jord. Till världen hade Han kommit med varje välsignelse, som var avgörande för varje själs lycka och glädje, och inför den väldiga mängden framställde Han den himmelska nådens rikedom, den evige, alltid levande Faderns samlade rikedomar.