Det förekom, att Kristus talade med en myndighet, som kom Hans ord att drabba med oemotståndlig styrka, med en överväldigande förnimmelse av storheten hos talaren, varvid personerna krympte ihop till platt intet i jämförelse med Den framför dem. De blev djupt rörda; i sina sinnen kände de det starka intrycket av, att Han upprepade kommandot från härlighetens högsta ort. Då Han kallade på världen för att den skulle lyssna, blev åhörarna som förhäxade och hypnotiserade och övertygelsen växte i sinnet. Varje ord beredde sig självt rum, och åhörarna trodde på samt tog emot de ord, som de inte kunde motstå. Varje ord Han yttrade tycktes för lyssnarna som Guds liv. Han gav bevis för, att Han var världens ljus och myndigheten inom församlingen, ja, Han gjorde gällande, att Han innehade första rangen (Manuskript 118, 1905).