(Romarbrevet 8:26; Hebréerbrevet 4:16.) Himmelen hör bön – [Matteusevangeliet 3:13-17 anförs.] Vad innebär scenen för oss? Hur tanklöst har vi inte läst redogörelsen för vår Herres dop, utan att inse att dess innebörd var av den största vikt för oss, och att Kristus godtogs av Fadern å människans vägnar. I det att Jesus böjde Sig på Jordans strand och frambar Sin bön, framställdes det mänskliga inför Fadern av Honom, som klätt Sin gudomlighet i mänsklighet. Jesus erbjöd och offrade Sig till Fadern i människans ställe, för att de, som varit åtskilda från Gud genom synd, skulle kunna återföras till Gud tack vare den gudomlige Bönfallarens förtjänster. Synden hade avlägsnat jorden från himmelriket, men med Sin mänskliga arm omfamnar Kristus det fallna släktet, och med Sin gudomliga arm greppar Han den Oändliges tron, varvid jorden återställs till himmelsk favör och människan till umgänge med sin Gud. Kristi bön för den förlorade mänskligheten banade sig väg genom varje skugga, som Satan hade spridit mellan människan och Gud, och lämnade en öppen kanal för samband med själva härlighetens tron. Portarna lämnades öppna vida, och himlarna öppnades samt Guds Ande, i en duvas skepnad, kretsade runt Kristi huvud, varpå Guds röst hördes i orden: ”’Denne är min Son, den älskade. I honom har jag min glädje.’”