Kristus försökte att avleda lärjungarnas uppmärksamhet från det konstgjorda till det naturliga: ”Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har!” Varför gjorde inte vår himmelske Fader jorden brun eller grå? Han valde den färg, som är mest lugnande, mest godtagbar för våra sinnen. Hur det gläder hjärtat och uppfriskar en trött ande, att betrakta jorden iförd sina kläder av levande grönska! Utan det här täcket skulle luften fyllas av damm, och jorden skulle likna en öken. Varje grässtrå, varje knopp som öppnas och utslagen blomma är ett tecken på Guds kärlek, och borde få lära oss en läxa om tro och förtröstan på Honom. Kristus riktar vår uppmärksamhet mot deras naturliga skönhet, och försäkrar oss om att den praktfullaste dräkt tillhörig den störste kung, som någonsin svängt en jordisk spira, inte kunde mäta sig med den, som den blygsammaste blomma klätts i. Ni, som längtar efter den konstlade prakt, som endast går att köpa för pengar, efter dyrbara målningar, möbler och kläder, lyssna till den gudomlige Lärarens stämma. Han hänvisar Er till markens blomma, vars enkla formgivning inte går att imitera med hjälp av mänsklig skicklighet (The Review and Herald, den 27. oktober, 1885).