21-23 (Matteusevangeliet 24:24; 11:14, 15; Andra Tessalonikerbrevet 2:9, 10; Uppenbarelseboken 13:13, 14). En bekännelse är inte nog – De, som hävdar nutida helgelse, skulle skrytsamt ha trätt fram och sagt: ”Herre, Herre, känner Du oss inte? Har vi inte profeterat i Ditt namn? Och i Ditt namn kastat ut djävlar? Samt i Ditt namn uträttat många storverk?” De häri beskrivna människorna, som kommer med dessa anspråksfulla påståenden och uppenbarligen har vävt in Jesus i allt det de har gjort, är en lämplig bild på dem, som hävdar nutida helgelse, men som ligger i krig med Guds lag. Kristus kallar dem för laglösa, eftersom de är bedragare och går klädda i rättfärdighetens kappa, för att dölja sina allvarliga karaktärsbrister, sina icke helgade hjärtans inneboende ondska. Satan har stigit ned i dessa dagar, för att verka med orättfärdighetens samlade bedräglighet i dem, som går under. Hans sataniska majestät utför underverk inför falska profeter, inför människor, påstående att han sannerligen är Kristus Själv. Satan skänker sin kraft åt dem, som bidrar till hans falsarier; därför går det bara att genomskåda dem, som låter påskina att de äger Guds stora kraft genom den stora detektorn eller avslöjaren, nämligen Herrens lag. Herren säger till oss, att om det vore möjligt, skulle de bedra jämväl de utvalda. Fårakläderna tycks så verkliga, så äkta, att vargen först avslöjas, när vi uppsöker Guds stora moraliska rättesnöre och där ser, att de överträder Hans lag (The Review and Herald, den 25. augusti, 1885).

29. Se EGW:s anmärkning om Lukasevangeliet 4:18, 19.