Människorna skapar åt den egna nacken ok, som verkar vara lätta och angenämna att ha på sig, men de visar sig vara grämande och bittra till ytterlighet. Det ser Kristus, och Han säger: ”Ta på Dig Mitt ok. Oket, som Du skulle vilja hänga på Din hals, i tron att det skall passa precis, kommer inte att passa alls. Ta på Dig Mitt ok, och lär Dig av Mig de läxor, som Du behöver känna till; ty Jag är saktmodig och anspråkslös, och härigenom kommer Du att finna själslig ro. Mitt ok är bekvämt och Min börda är lätt.” Herren felbedömer aldrig något angående Sina arvtagare. Han mäter och bedömer de människor, som Han har att göra med. När de underkastar sig Hans ok, när de ger upp kampen, som gagnat vare sig dem själva eller Guds sak, finner de frid och vila. När de blir varse sin egen svaghet, sina egna brister, gör de Guds vilja med glädje. Då underställer de sig Kristi ok. Därmed kan Gud verka i dem, både vilja och gärning, för att Hans goda vilja skall ske, som ofta är tvärt emot människornas egna planer. När den himmelska smörjelsen når oss, kommer vi att lära oss läxan om ödmjukhet och anspråkslöshet, som alltid bringar själen ro och vila (The Review and Herald, den 23. oktober, 1900).