Kan människor, mot denna bakgrund, äga minsta gnutta upphöjelse? När de betraktar Kristi liv och lidanden samt förödmjukelse, kan de då höja sina stolta huvuden som om de inte skulle behöva utstå några prövningar, någon skam eller förödmjukelse? Till Kristi efterföljare säger jag: Se på Golgata, och rodna av skam för Era dryga tankegångar. Det himmelska Majestätets samlade förödmjukelse inträffade med tanke på den skyldiga, dömda människa. Han steg allt lägre ned i Sin förödmjukelse, tills Han inte kunde sjunka djupare, för att dra upp människan ur hennes moraliska nedfläckning. Allt det skedde för Er, som kämpar om första platsen – som eftersträvar människors ros, mänsklig upphöjelse; för Er, som fruktar att Ni inte skall motta all hänsyn, all aktning från människors sida, som Ni menar att Ni förtjänar. Är det Kristuslikt?