(Johannesevangeliet 15:12; Jakobsbrevet 3:17.) Kärleken är en beständig kraft – Jesus säger: ”Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.” Kärleken är inte bara en impuls, en övergående känsla, som styrs av omständigheterna; den är en levande grundsats, en beständig kraft. Själen får sin näring från strömmarna av ren kärlek, som flödar från Kristi hjärta, som en outtömlig källa. O, hur blir inte hjärtat vederkvickt, hur förädlas inte dess bevekelsegrunder, hur fördjupas inte dess tillgivenhet, av detta samband! Under inverkan och tukt från den Helige Ande älskar Guds barn varandra i sanning, uppriktigt, okonstlat – ”opartiskt och uppriktigt.” Och detta för att hjärtat älskar Jesus. Vår inbördes tillgivenhet beror på vårt gemensamma förhållande till Gud. Vi är en familj, vi älskar varandra såsom Han älskat oss. När de jämförs med denna äkta, helgade, disciplinerade tillgivenhet, är världens ytliga artighet, de meningslösa uttrycken för översvallande vänskap som agnarna i vetet (Brev 63, 1896).