Kristi kärlek är djup och uppriktig, allvarligt menad, den flödar likt en oemotståndlig ström till alla, som vill ta emot den. Hans kärlek är fri ifrån själviskhet. Om denna i himmelen uppkomna kärlek är en kvardröjande princip i hjärtat, kommer den att göra sig själv märkbar, inte bara gentemot dem, som är oss kärast i helgade förhållanden, utan riktas till alla, som vi kommer i beröring med. Den kommer att göra, att vi utför små uppmärksamhetshandlingar, att vi är smidiga mot andra, att vi gör vänliga gärningar, att vi talar ömsinta, ärliga, uppmuntrande ord. Den kommer att förmå oss till, att visa medlidande med dem, vars hjärtan hungrar efter medkänsla och förståelse (Manuskript 17, 1899).