Vi kommer inte att hållas ansvariga för det ljus, som inte har nått vår uppfattningsförmåga, utan för det, som vi har stått emot och vägrat att befatta oss med. En person kan inte ta till sig den sanning, som aldrig framställts för honom, och därför kan vederbörande heller inte fördömas för det ljus, som personen aldrig ägt. Men om han eller hon haft möjlighet att höra budskapet, och bli bekant med sanningen, och likväl vägrat att dra nytta av tillfället, kommer vederbörande att ingå i den skara, till vilka Kristus kommer att säga: ”ni vill inte komma till mig för att få liv.” De, som med avsikt ställer sig där de inte kommer att ha någon möjlighet att höra sanningen, kommer att räknas till dem, som har hört sanningen och ständigt stått emot beläggen för den (The Review and Herald, den 25. april, 1893).