De heliga änglarna blev allvarligt förskräckta över, att en av deras tidigare kamrater kunde sjunka så djupt, att han blev kapabel till sådan grymhet. Varje uns av medlidande eller ömkan, som de någonsin känt för Satan i hans landsflykt, stryptes i deras hjärtan. Att hans avund skulle utövas i en dylik hämnd mot en oskyldig person, räckte för att beröva honom hans anlagda himmelska ljus, och för att lägga i dagen den förfärliga insidan; nej, att uppvisa dylik elakhet mot Guds gudomlige Son – som med exempellös självförnekelse och kärlek till de varelser, som formats till Hans avbild, kommit från himmelen och iklätt Sig deras fallna natur – var ett så avskyvärt brott mot himmelens rike, att det kom änglarna att skaka av fasa, och slet för alltid itu det sista sympatibandet som fanns mellan Satan och den himmelska världen (The Spirit of Prophecy, Band 3, s. 183, 184).