(Matteusevangeliet 27:54; Första Timoteusbrevet 3:16.) Men fastän Kristi gudomliga härlighet till en tid var dold och överglänst genom att Han iförde Sig mänsklig natur, upphörde Han dock inte att vara Gud, sedan Han blivit människa. Det mänskliga tog inte det gudomligas plats, ej heller tvärtom. Detta är gudaktighetens hemlighet eller gåta, mysterium. De två orden ”mänsklig” och ”gudomlig” var, i Kristus, helt och oskiljbart ett, och ändå var de varsin klar och tydlig enhet. Fastän Kristus ödmjukade Sig Själv för att bli människa, ägde Han fortfarande Sin gudomlighet. Det var omöjligt för Honom att gå miste om Sin gudomlighet, medan Han förblev trogen och höll fast vid Sin gudslojalitet. Omgiven som Han var av sorg, lidande och moraliskt fördärv, förhånad och förkastad av det folk, som anförtrotts himmelens utsagor, kunde Jesus ändå tala om Sig Själv som Människosonen i himmelen. Han var redo, att återta Sin gudomliga härlighet efter avslutat jordiskt arbete.