Jesus tänkte ge övertygande belägg för att Han hade genomskådat Judas’ sinnelag, och att Han inte hade undvikit att tjäna även honom, som Han visste verkade för att överlämna Honom i fiendens händer. Och i Hans exempel har vi lärdomen, att gudstjänstbruket med fottvagning inte skall uppskjutas, därför att det finns några bekännande troende, som inte har renats från sina synder. Kristus kände till Judas’ hjärta, ändå tvådde Han hans fötter. Den oändliga kärleken kunde inte göra mera, för att väcka Judas’ syndaånger, och rädda honom från att ta detta olycksaliga steg. Om denna tjänst från hans Mästare, i att ödmjuka Sig till att två den värste syndares fötter inte skulle krossa hans hjärta, vad mer skulle då kunna göras? Detta var den sista kärlekshandling, som Jesus kunde visa Judas. Den oändliga kärleken kunde inte tvinga Judas att ångra sig, bekänna sin synd, och bli frälst. Han gavs varje tillfälle. Ingenting lämnades ogjort, som gick att göra för att rädda honom undan Satans snara (The Review and Herald, den 14. juni, 1898).