(Första Korintierbrevet 11:23-25.) Att känna samvetets pulsslag – I och med detta gudstjänstbruk befriade Kristus Sina lärjungar från oron och bördorna hos de forntida judiska fordringarna vid riter och ceremonier. De ägde inget värde längre; ty avbilden mötte förebilden i Honom, själva orsaken till och grunden för alla judiska gudstjänstbruk, som visade hän till Honom som det stora och enda försoningsoffret för världens synder. Han inrättade detta enkla bruk, för att det skulle vara en särskild stund, då Han alltid skulle vara närvarande, för att få alla deltagare att känna det egna samvetets pulsslag, för att väcka dem till insikt om de däri avbildade lärdomarna, för att väcka minnet på nytt, för att övertyga om synd och för att ta emot deras tvättäkta syndaånger. Han ville därmed lära dem, att den ene brodern inte skall förhäva sig över den andre, att farorna med splittring och strid skall inses och leda till reaktion; ty själens hälsa och heliga handlingssätt står på spel.