Det här gudstjänstbruket riktas inte in lika mycket på människans förståndsmässiga förmåga, som på hennes hjärta. Hennes moraliska och andliga natur behöver det. Om lärjungarna inte hade varit i behov av detta, skulle Kristus inte ha lämnat efter Sig fottvagningen som Sitt sist inrättade gudstjänstbruk i samband med, och inbegripande, den sista nattvarden. Det var Kristi önskan, att åt lärjungarna överlämna ett gudstjänstbruk, som skulle uträtta för dem just det som de behövde – som var ägnat att befria dem från de riter och ceremonier, vilka de dittills deltagit i som något nödvändigt, och som mottagandet av evangeliet gjorde betydelselösa. Att fortsätta med dessa riter skulle utgöra en oförskämdhet mot Herren. Att ta emot Kristi Ord och göra Hans vilja skulle vara detsamma som att äta Hans kropp och dricka Hans blod, inte enbart vid minneshögtiden, utan att dagligen ta del av livets bröd, för att stilla själens hunger (The Review and Herald, den 14. juni, 1898).