För Paulus som evangelii förkunnare var det en rättighet, att fordra lön från dem, som han arbetade åt. Men fastän han blev allas tjänare, arbetade han likväl med sina händer för att försörja sig, så att ingen skulle ha anledning att beskylla honom för själviskhet. Han erhöll inte lön för sitt arbete, ehuru det var hans rättighet som de goda nyheternas förkunnare. På så vis tydliggjorde han, att han verkade för själar, inte för pengar.