Paulus var inte beroende av människor för sin ordination. Han hade tagit emot sitt uppdrag och sin ordination eller ämbetsvigning från Herren. Han såg sitt arbete som förkunnare som en förmån. För honom var det inte en skyldighet att fullgöra för att få lön. Han ansträngde sig med tanke på människors själar. ”Ty om jag predikar evangelium”, sade han, ”har jag inget att berömma mig av, eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium!” Han studerade fortlöpande, hur hans vittnesbörd skulle bli verkningsfullare. Han sökte Guds gillande.