Smärtsamma krämpor inverkade på Paulus’ arbete - En djup ledsamhet vilade fortfarande på Paulus’ sinne och hjärta på grund av hans farhågor beträffande församlingen i Korint. Under tiden i Filippi började han på sitt andra brev till dem, ty de kändes som en stor tyngd på själen. Apostelns nedstämdhet gick dock att i hög grad härleda till kroppsliga krämpor, vilka gjorde honom allvarligt rastlös, då han inte sysslade med sin tjänst. Men då han verkade för själars frälsning, lyfte han sig över kroppslig krankhet. Han tyckte, att sjukdomen han led av, utgjorde ett svårt hinder för honom i det omfattande verket, och upprepade gånger bönföll han Herren om, att bota honom. Gud ansåg det inte vara lämpligt, att bönhöra honom härvidlag, även om Han försäkrade honom, att gudomlig nåd skulle vara ett tillräckligt hjälpmedel åt Paulus (Sketches from the Life of Paul, sid. 175, 176).