Hanok höll ständigt blicken fästad på Herren, och det inspirerade ordet säger att han ”vandrade med Gud”. Han gjorde Kristus till sin ständige följeslagare. Han var i världen, och uppfyllde sina plikter i världen; men han stod ständigt under Jesu inflytande. Han återspeglade Kristi sinnelag, genom att ge prov på samma egenskaper i godhet, förbarmande, ömsint medkänsla, medlidande, tålamod, anspråkslöshet, ödmjukhet och kärlek. Dagligen gjorde hans samröre med Kristus, att han förvandlades till likhet med den, som han stod så nära. Dagligen påverkades han så till sättet, att Kristi väg blev allenarådande - det himmelska och gudomliga tog över hans tankar och känslor. Ständigt ställde han frågan: ”Går Herrens väg här?” Han växte ständigt till i nåden, eftersom han umgicks med Fadern och Sonen. Detta är äkta helgelse (The Review and Herald, den 28. april, 1891).