Det är inte genom att vända blicken bort ifrån Honom, som vi tar efter Jesu leverne, utan genom att tala om Honom, genom att stanna upp vid Hans fullkomligheter, genom att försöka att förfina den egna smaken och höja den egna karaktären, genom att försöka - medelst tro och kärlek samt medelst uppriktig, ihärdig ansträngning - att anamma det felfria Mönstret. Genom att lägga oss till med kunskap om Kristus - Hans ord, Hans vanor och Hans undervisning - lånar vi styrkorna hos den karaktär, som vi så ingående har studerat, och blir vi genomsyrade och uppfyllda av den anda, som vi så ingående har beundrat. För oss blir Jesus ”ypperst bland tiotusen”, ja, ”allt hos honom är ljuvlighet” (The Review and Herald, den 15. mars, 1887). 6