Den Helige Ande spred himmelskt ljus i Paulus’ själ, och försäkrade honom att han ägde ett intresse i den köpta egendom, som reserverats åt de trogna. Paulus’ ordval var starkt. Likväl förmådde han inte att finna tillräckligt uttrycksfulla ord, för att beskriva den översvinnliga härligheten hos den salighet, ära och odödlighet, som de troende skulle erhålla vid Kristi anländande. Jämförda med scenen, som hans sinnes öga vilade på, räckte alla timliga umbäranden blott ett ögonblick. Dessutom var de lätta och inte värda att tänka på. Betraktade i ljuset från korset, utgjorde det materiella hos detta liv fåfänga och idel tomhet. Härligheten, som drog honom till sig, var gripbar, vägde tungt, var hållbar, obeskrivlig för mänskligt språk att teckna en bild av.