Oavsett om vi är rika eller fattiga, får vi aldrig glömma, att Kristi fattigdom var en del av Hans arv som människa. Det var inte bara förrådandet av Honom i örtagården eller Hans lidande på korset, som utgjorde försoningen. Förödmjukelsen, som Hans fattigdom ingick i, utgjorde en del av Hans väldiga offer. Hela räckan med sorger, som höll mänskligheten i sitt grepp, vilade på Kristi gudomliga själ (Manuskript 12, 1900).