De rättfärdigade sin hållning, vilken stred mot Paulus’ inställning, genom att visa att apostelns handlande, då han lät hedningar ansluta sig till församlingen utan omskärelse, hindrade ytterligare judar från att ta till sig tron, än att det blev tillskott av hedningar. Sålunda ursäktade de sitt motstånd till frukten av Guds erkända tjänares sansade överväganden. De vägrade att kännas vid, att Kristi verk omfattade hela världen. De ville göra gällande, att Han var hebréernas Frälsare allena; alltså vidhöll de, att hedningarna skulle omskäras, innan de finge åtnjuta Kristi församlings förmåner.