Efter beslutet vid rådsmötet i Jerusalem gällande detta spörsmål, höll fortfarande många kvar vid denna inställning, men gick inte då längre i sitt motstånd. Vid det tillfället hade rådet bestämt, att de nyomvända från den judiska församlingen kunde iaktta reglerna hos den mosaiska lagen om de så ville, medan dessa regler inte skulle vara obligatoriska för de nyomvända hedningarna. Motståndarsidan utnyttjade nu detta förhållande, och yrkade på att särskilja iakttagarna av den ceremoniella lagen och dem, som inte lydde den. Man framkastade, att de senare befann sig längre från Gud, än de förra.