Paulus’ indignation väcktes. Han upphov stämman i sträng tillrättavisning: ”om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.” Sidan, som propagerade för att kristendomen var värdelös utan omskärelse, gaddade ihop sig mot aposteln, och han måste bemöta dem i varje församling, som han grundade eller besökte: I Jerusalem, Antiokia, Galatien, Korint, Efesus och Rom. Gud manade honom enträget, att fortsätta det omfattande verket med att predika Kristus och Honom korsfäst; omskärelse eller inte omskärelse var ovidkommande. De judiskt troende såg på Paulus som en avfälling fast besluten, att bryta ned skiljemuren som Gud upprättat mellan israeliterna och världen. De besökte varje församling, som han organiserat och där orsakade de splittring. Genom att omfatta tanken att ändamålen helgar medlen, spred de falska anklagelser mot aposteln, och ansträngde sig för att skämma ut honom. Då Paulus, under sina besök hos församlingarna, kom i kölvattnet efter dessa nitiska och skrupelfria motståndare, mötte han många, som betraktade honom med misstro, och vissa rent av föraktade hans ansträngningar.