Alla bör vara väl medvetna om orsakerna till själens fördärv. Själens ödeläggelse beror ej på något påbud, som Gud skulle ha utfärdat gentemot människan. Han gör inte människan andligt blind. Gud tillhandahåller tillräckligt med ljus och belägg, för att människan skall kunna skilja mellan sanning och lögn. Emellertid tvingar Han inte människan till, att ta emot sanningen. Han låter henne fritt välja gott eller ont. Om människan skjuter ifrån sig belägg, som är nog för att visa omdömet rätt väg, och väljer det onda en gång, blir det lättare att göra det onda en andra gång. Tredje gången kommer hon att än ivrigare dra sig undan Gud och ställa sig på Satans sida. Och hon kommer att följa detta tillvägagångssätt, tills hon sitter fast i det onda, och tror på den lögn, som hon har omhuldat som sanning. Hennes motstånd har åstadkommit sin skörd (Manuskript 126, 1901)