Nog är det märkligt, efter alla Petrus’ misslyckanden, efter hans fall och återiståndsättande, hans långa tjänstgöring, hans nära vänskap med Kristus, hans medvetenhet om Kristi rena, rättframma principfasthet; efter all den undervisning han hade mottagit, alla gåvor och kunskap samt stora inflytande genom att förkunna och lära ut Ordet, att han skulle komma att hyckla och undvika evangeliets grundsatser av fruktan för människor, eller för att vinna deras gillande? Nog är det märkligt att han skulle sväva på målet, och inta en kluven hållning? Måtte Gud ge varje person insikt om vederbörandes egen, personliga hjälplöshet i, att rakt och säkert styra den egna farkosten i hamn. Kristi nåd är ett måste varje dag. Hans makalösa nåd allena kan avhålla oss från att snubbla och falla (Manuskript 122, 1897).