Tiden är inne för oss som ett folk, att rannsaka oss själva, för att utreda vilka avgudar vi håller av; samtidigt skall hjordens fåraherdar troget utföra sitt verk som Guds vaktposter. I klädsel, i tal, i sätt, skall vi vara ett annorlunda folk, som håller sig avskilt från världen. ”Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande. På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan” (The Review and Herald, den 7. mars, 1899).