Att bara bekänna sig till gudsfruktan, är värdelöst. Den, som förblir i Kristus, är en verklig kristen.... Såvida inte Guds sinne blir människors sinne, blir varje försök till självrening gagnlöst; ty det är omöjligt att höja människan, förutom genom kunskap om Gud. Yttre fernissa må anbringas, och människor må vara som fariséerna, vilka Jesus beskrev som ”vitkalkade gravar” fulla av fördärv och de dödas ben. Dock ligger varje fel i själen öppet för Honom, som dömer rättfärdigt, och med mindre sanningen finner fotfäste i hjärtat, kan den inte styra. Att göra utsidan på koppen ren innebär aldrig, att insidan också blir ren. Att till namnet anta sanningen, är bra så långt man nu når med det, och förmågan att ange skälen för vår tro, är en god bedrift, men om sanningen inte tränger djupare än så, blir själen aldrig frälst. Hjärtat måste bli renat från all moralisk nedsmutsning (Brev 13, 1893).