Tillgivenheten mellan Paulus och Timoteus inleddes i och med Timoteus’ omvändelse; och bandet hade stärkts av att de delat missionärslivets hopp, faror och tunga arbete, tills de tycktes vara ett. Skillnaden i ålder och karaktär gjorde deras inbördes kärlek desto djupare. Paulus’ glödande, nitiska, outtröttliga anda fann vila och lättnad i Timoteus’ milda, eftergivliga, försynta läggning. Den väl beprövade kamratens trofasta tjänande och ömsinta kärlek hade mildrat många mörka ögonblick under apostelns liv. Allt, som Melanchthon var för Luther, allt som en son kan vara för en älskad och hedrad far, var den ungdomlige Timoteus för den prövade och ensamme Paulus (The Youth’s Instructor, den 10. juli, 1902)