Vid sitt andra gripande arresterades och skyndades Paulus iväg så plötsligt, att han inte hann med att plocka ihop sina få ”böcker” och ”pergamentskrifter”, eller ens att få med sig sin mantel. Och nu var vintern i antågande, och han visste att han skulle att komma att lida av köld i sin fuktiga fängelsecell. Han saknade pengar till nya kläder, han visste att slutet för honom kunde inträffa vilket ögonblick som helst, och med sin vanliga självförnekelse och rädsla att ligga församlingen till last, önskade han att inga utlägg skulle göras för hans skull (Sketches from the Life of Paul, s. 327)