I det att han beskrev den underbara scen som han betraktade, blev det mer än hans förföljare kunde uthärda. De stoppade fingrarna i öronen så att de inte skulle höra hans ord. Under höga rop rusade de i raseri på honom, alla på en gång "och förde honom ut ur staden". "Så stenade de Stefanus, under det att han åkallade och sade: 'Herre Jesus, tag emot min ande.' Och han föll ned på sina knän och ropade med hög röst: 'Herre, tillräkna dem icke denna synd.' Och när han hade sagt detta, av somnade han."