Under hela Stefanus' rannsakan och död tycktes Saulus ha varit behärskad av en frenetisk iver. Efteråt var han förargad över sin egen hemliga övertygelse att Stefanus hade hedrats av Gud, samtidigt som han vanhedrades av människor. Saulus fortsatte att förfölja Kristi efterföljare, jagade dem, grep dem i deras hus och överlämnade dem till prästerna och rådsherrarna för att kastas i fängelse och dödas. Hans iver att föra denna förföljelse vidare, gjorde att panik utbröt bland de kristna i Jerusalem. De romerska myndigheterna gjorde inte någon särskild ansträngning att hejda det grymma verket. I hemlighet vägledde de judarna för att blidka dem och tillförsäkra sig deras välvilja.