När Stefanus tillfrågades om sanningen i de anklagelser som riktades mot honom, började han sitt försvar med klar, hänförande röst som genljöd genom hela rådssalen. Med ord som höll hela den församlade skaran trollbunden, gav han en resumé av Guds utvalda folks historia. Han visade sig äga en grundlig kunskap om det judiska samhällssystemet och den andliga tolkning av det som nu hade framställts genom Kristus. Han citerade Moses' ord som förutsade Messias: "En profet skall Gud låta uppstå åt eder, av edra bröder, en som är mig lik, skall Herren, din Gud, låta uppstå åt dig; honom skolen I lyssna till." Han klargjorde sin egen lojalitet mot Gud och mot den judiska tron samtidigt som han visade, att den lag på vilken judarna förlitade sig för att vinna frälsning, inte hade kunnat frälsa Israel från avgudadyrkan. Han förband Jesus Kristus med hela den judiska historien. Han hänvisade till byggandet av Salomos tempel och till både Salomos och Jesajas ord: "Dock, den Högste bor icke i hus, som äro gjorda med händer, ty det är, såsom profeten säger: 'Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, säger Herren, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad? Min hand har ju gjort allt detta.'"