När Stefanus kommit så långt, uppstod det tumult ibland folket. När han sammanknöt Kristus med profetiorna och talade som han gjorde om templet, rev prästen sönder sin mantel under föregivande av att han var skräckslagen. För Stefanus var denna handling den signal som sade att hans röst snart skulle vara tystad för evigt. Han såg det motstånd som hans ord mötte. Han visste att han nu hade avlagt sitt sista vittnesbörd. Trots att han var mitt i sin framställning avslutade han den brådstörtat.