Frälsaren hade talat till Saulus genom Stefanus, vars klara framställning inte kunde bestridas. De lärda judarna hade sett martyrens ansikte återspegla Kristi härlighets ljus. De hade sett hans ansikte som "en ängels ansikte". (Apg. 6:15.) Han hade varit vittne till Stefanus' medkänsla med sina fiender och att han hade förlåtit dem. Han hade också varit vittne till den tapperhet och den glada underkastelse som många hade visat, som genom hans ingripande hade blivit torterade och plågade. Han hade till och med sett några med glädje offra sina liv för sin tros skull.