När strålglansen hade försvunnit och Saulus reste sig från marken fann han, att han totalt hade förlorat sin syn. Det bländande ljuset av Kristi härlighet hade varit alltför intensivt för hans ögon. När det avlägsnades sänkte sig nattens mörker över hans ögon. Han trodde att denna blindhet var ett straff från Gud för hans grymma förföljelse av Jesu efterföljare. I fruktansvärt mörker trevade han sig fram. Med fruktan och förvåning tog hans följeslagare honom "vid handen och ledde" honom "så att" han "kom in i Damaskus".