Under tre dagar såg han intet; och han varken åt eller drack. Dessa dagar av själsångest föreföll honom som år. Åter och åter erinrade han sig med självförebråelse sitt deltagande i Stefanus' martyrdöd. Med avsky tänkte han på sin skuld att tillåta sig själv att kontrolleras av prästernas och rådsherrarnas fördomar och ondska, till och med när Stefanus' ansikte hade upplysts av himmelens strålglans. I sorg och förkrosselse erinrade han sig de många tillfällen då han hade stängt ögon och öron för de mest slående bevis och obarmhärtigt hade krävt att de som trodde på Jesus av Nasaret skulle förföljas.