Ananias kunde knappt tro på Herrens ord. Rapporterna om Saulus' bittra förföljelse av församlingen i Jerusalem hade spritt sig vida omkring. Han tog sig friheten att göra allvarliga invändningar: "Herre, jag har av många hört huru mycket ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem. Och han har nu här med sig fullmakt ifrån översteprästerna att fängsla alla dem som åkalla ditt namn." Men uppdraget var befallande: "Gå åstad; ty denne man är mig ett utvalt redskap till att bära fram mitt namn inför hedningar och konungar och inför Israels barn." Ananias lydde nu Herrens befallning och sökte upp den man som alldeles nyss hade uttalat hotelser mot alla dem som trodde på Jesu namn. Han lade sina händer på den ångerfulle, lidande mannen och sade: "Saul, min broder, Herren har sänt mig, Jesus, som visade sig för dig på vägen där du färdades; han har sänt mig, för att du skall få din syn igen och bliva uppfylld av helig ande." "Då var det strax som om fjäll föllo från hans ögon, och han fick sin syn igen. Och han stod upp och lät döpa sig."