På resans sista dag, "mitt på dagen', då de trötta resenärerna närmade sig Damaskus, kunde de se ut över vidsträckta områden av bördigt land, vackra trädgårdar och fruktodlingar med träd som var fulla av frukt och vattnade av svala bäckar från de omgivande bergen. Efter den långa resan över obefolkade ökenområden var en scen som denna högst uppfriskande. Under det att Saulus tillsammans med sina reskamrater med beundran betraktade den fruktbara slätten och den vackra staden framför sig, fick Saulus under sin färd "mitt på dagen se ett sken från himmelen, klarare än solens glans, kringstråla" honom och hans efterföljare. (Apg. 26:13.) Detta sken var alltför bländande för att människor skulle kunna uthärda det. Bländad och förvirrad föll Saulus till marken.