Saulus insåg nu att han, då han förföljde Jesu efterföljare, i själva verket hade utfört Satans verk. Han såg att hans övertygelse om det rätta och om hans plikt i stor utsträckning hade grundats på hans obetingade förtroende för prästerna och rådsherrarna. Han hade trott dem, då de talade om för honom att berättelsen om uppståndelsen var en skicklig förfalskning av apostlarna. Nu, när Jesus själv stod uppenbarad framför honom, blev Saulus övertygad om sanningen i de anspråk som apostlarna gjorde.