Paulus var benägen att stanna kvar i Jerusalem, där han kunde möta oppositionen. För honom föreföll det som en feg handling att fly om han, genom att stanna kvar, skulle kunna övertyga några av de obstinata judarna om det evangeliska budskapets sanning, även om det skulle kosta honom livet. Och därför svarade han: "Herre, de veta själva att det var jag som överallt i synagogorna lät fängsla och gissla dem som trodde på dig. Och när Stefanus', ditt vittnes, blod utgöts, var ock jag tillstädes och gillade vad som skedde och vaktade de mäns kläder som dödade honom." Men det överensstämde inte med Guds avsikter att hans tjänare i onödan skulle äventyra sitt liv. Den himmelske budbäraren svarade: "Gå; jag vill sända dig åstad långt bort till hedningarna. – Apg. 22:19-21.